Probleeem...? (1996)
En sida tillägnad de som försöker och misslyckas...


Highlights för 1996:
Hur man testar en ny 100-kilos våg
300mil för en 3hg mört
Hur stort hål behövs det?

Hur man testar en ny 100-kilos våg:

  1. Man tager en metare. Han bör väga under 100 kilo.
  2. Man stoppar denna metare i en karpsäck, modell rymlig.
  3. Man lyfter karpsäck, innehållande metare, i vågen.
  4. Man kontrollerar vikten. (dra av säcken)
  5. Fortsätt fisket.
  6. Om metaren inte kommer ut ur säcken, kan man efter lämplig tid släppa ut honom, om så önskas.

(Detta testades av ett lag under månaden. När man till sist släppte ut metaren hade han fortfarande inte fått något napp...)


Det kan vara dyrt att meta, upptäckte en metare under denna månad. Väl framme vid ån tappade han omgående flötesasken i vattnet. Flötena kunde dock räddas.
Nu skulle det metas betesfisk. Det uppstod genast trassel på tacklet, och verktyget som skulle användas för att reda ut detta tappades givetvis genast i ån.
Efter mycket om och men skulle så fisket börja, och detta skulle givetvis bedrivas från båt. Vid utskjut av nämnda båt tappades tackelboxen i ån.
Fisket började. En ny dyr termometer hade köpts, och denna var faktiskt avsedd att kastas i ån, vilket också lyckades. Något som dock inte lyckades var att få upp den igen...


Vådan av att kombinera fiske, mobiltelefon och flickor...

Under ålmästerskapet hoppades en deltagare att en kvinnlig bekant skulle komma ner och hälsa på honom under fiskets gång. Därför hade han lyckats låna en mobiltelefon, så att nämnda flicka kunde höra av sig. Detta skedde också, och en mycket lycklig metare väntade med spänning på besöket, ända tills skrattsalvorna från andra deltagare blev för höga, och det avslöjades att samtalet i själva verket hade kommit från en annan mobiltelefon, några platser bort, och att den förföriska rösten hade tillhört en av de nu högt skrattande deltagarna. Skämtet uppskattades av samtliga deltagare, med ett undantag.


300mil för 3hg mört

Att de tävlande i Småländska är villiga att satsa hårt för att få en storfisk kommer väl knappast som en nyhet. Några tävlande gav sig av på en mycket lång resa norrut, med siktet inställt på efter grov mört. Man fångade ett praktexemplar på hela 300gram, och fisket blev en upplevelse i särklass, det spöregnade hela tiden och mygg förekom i sådana mängder att de blev både pålägg på mackorna och färdkost om man pratade medan man gick.
När nästa resa går förtäljer inte historien, men att köra 300mil för en 3hg mört... De' e' mycke' de'...


Under mete i en av åarna så fick en metare ett bestämt hugg, och det blev tungt vid mothugget. Efter en stunds drillning så kom fångsten upp till ytan för håvning. Det visade sig vara en synnerligen livlös ekorre.


En fiskare med förkärlek för nattfiske efter långa svarta fiskar plockade ihop sina saker efter resultatlöst fiske. I sedvanlig ordning snurrade han runt håven i luften för att linda ihop den och stoppade sedan in den i spöbagen, för hemresan. Morgonen därpå tyckte han att han hörde krafsande ljud inifrån bagen och öppnade den. Där, insnurrad i håven, satt en milt sagt upprörd fladdermus! Fiskaren i fråga fick intrycket att den såg "otäck" ut...


De flesta fiskare har nu accepterat idén med catch and release, och anser att bästa sättet att bevara fisken levande tills den kan återutsättas. Det skadar dock inte om den andra änden av linan till denna förankras i någonting, vilket en fiskare fick lära sig under månaden när han plötsligt saknade en säck som han slumpat utan att binda fast ordentligt...


Hur stort hål behövs?

Okej, fisket är inte lysande i år, det är få arter anmälda, och metepremiären verkar dröja.
Man kan dock diskutera om inte en tävlande gick en smula till överdrift.
Personen i fråga, en välkänd person i den här tävlingen, var ute och pimplade efter, som han i efterhand påstår, abborre. Plötsligt får han en darrning i linan, krokar och känner en mycket stor fisk. Efter en försiktig drillning kommer fisken upp till hålet, där det blir stopp. Fisken vill inte gå upp. Storfiskaren tittar ner i hålet, och möts av ett braxentryne som tittar tillbaka upp på honom, med ett fånigt överraskat uttryck.
Huggkrok inlånas, och braxen dras upp igenom hålet till allmänt beskådande och kommentarer av typen "ska du testa den garnkroken i kuståarna?" och "undrar hur stort hål det behövs för en femkilos?"
Tyvärr befinns fisken inte riktigt nå upp till minimigränsen i tävlingen, varför den tillbakautsätts i levande skick.